Bockstens mannen
Den då elvaårige Thure G. Johansson hittade kroppen i Bockstens mosse den 22 juni 1936, precis intill föräldrarnas gård med samma namn. Mossen finns i Rolfstorp i Varbergs kommun i Hallands län, cirka 2,5 mil öster om Varberg.

Gården Bocksten byggdes på 1880-talet och sedan dess hade man dikat mossen så att den skulle kunna harvas för torvupptagning. Vid harvningen 1934 hittade man en skosula, men den bedömdes som betydelselös. När Thure harvade mossen med häst två år senare hittade han kroppen, men trodde först att det var en bit säckväv. Polis tillkallades och den första tanken var att begrava kroppen på en kyrkogård, men efter att man kommit fram till att kroppen var väldigt gammal så började man undersöka lite noggrannare exakt hur och när mannen dog. Kroppen transporterades till Varbergs museum och där kunde man konstatera att delarna var i oordning på grund av att överkroppen följt med harven en bit. Underkroppen och benen var däremot i stort sett orörda, men exakt hur kroppen var placerad i mossen kunde inte återges. En konservator och en textilexpert från Statens historiska museum tillkallades för att hjälpa till med konserveringen och bedömningen av fyndet. Bland annat placerades flera inre organ i en speciell burk för konservering.

Kroppen har funnits utställd på museet sedan 1937, men omkonserverades 1979. Flera nya undersökningar har gjorts under 1990-talet och 2000-talet. Från början var kroppen upphängd på en ställning, men visas nu liggande i en monter.

Bockstensmannen, som han kom att kallas, var 170-180 cm lång och smalt byggd. Skelettet, huden, håret, magen och hjärnan var mycket välbehållna, men det finns ingen hud kvar på kraniet. På höger sida av kraniet finns en skada som är ca 8 cm lång och 5 cm bred, och kraniet är mjukt och har blivit lite intryckt i pannbenet. Även på andra delar av kraniet finns en del skador. På okbågen syns en ca 8 millimeter lång defekt. En tygbit från dräkten undersöktes under 1980-talet med C14-metoden och man fick då fram att kläderna till 95 procent hör hemma mellan åren 1290 och 1430. Men det är inte helt säkert att testet går att lita på, eftersom man dels konserverat kläderna sedan fyndet gjordes, och dels har kroppen legat i flera hundra år i en mosse, vilket kan påverka resultatet.

Rättsodontologen Gunnar Johansson har studerat kroppens tänder och kommit fram till att mannen bör ha varit 25-35 år gammal. Osteologen Nils-Gustaf Gevall har med skelettet som utgångspunkt kommit fram till att han istället bör ha varit 35-40 år gammal, men det är möjligt att han kan ha varit upp till 60 år gammal.

Det finns flera olika uppfattningar om mannens samhällsstatus, mestadels baserat på olika tolkningar av hans kläder. Struthättor bars i Sverige i huvudsak av de rikare samhällsskikten, och därför har det förekommit spekulationer om att mannen i mossen skulle ha varit en skatteindrivare eller en person som försökt värva soldater.
Struthättor användes också inom kyrkan, och det finns bland annat en teori baserad på struthättan och ett annat föremål, som kan tolkas som en minisköld, att mannen sannolikt var medlem av Helgeandsorden.

Några dagar efter att fyndet i mossen gjorts berättade bonden Karl Anderson om en sägen som han hört som ung. Två gamla personer från Åkulla hade berättat om en man som rörde sig i bygden och värvade krigsfolk. Han hade slagits ihjäl av bönderna och grävts ner i en mosse. Senare kom mannen tillbaka och spökade för människorna i bygden och därför slog man pålar genom kroppen, varpå spökandet slutade. Karl Anderson mindes att mossen där mannen begravdes var Store Mosse nära Nackhälle, men han erkände att han kunde ha blandat ihop det eftersom han var uppvuxen nära Store Mosse. Albert Sandklef och Karl Anderson åkte till Nackhälle och frågade de äldre invånarna i byn, men ingen mindes någon dylik sägnen.

Under lång tid var mannens dödsorsak oklar, men i januari 2006 undersöktes en plastmodell av mannens kranium vid Kraniofaciala enheten på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Professor Claes Lauritzen och doktor Tom Hewitt utförde en operation på modellen, som tagits fram genom datortomografi. Deras utlåtande i korthet; "Han fick först ett slag mot underkäken, sedan ett slag vid höger öra, sedan ytterligare ett slag längre bak, ett slag som var direkt dödande. Förmodligen har han då redan legat ner. En påle, eller slägga, kan ha använts som tillhygge." En senare undersökning av andra forskare resulterade i att skadorna kommit till på grund av urkalkning och att skelettet skadats av trycket i mossens lager. Rättsmedicinaren Jan Lindberg har försökt komma fram till en dödsorsak, men anser att det är omöjligt.

Owe Wennerholm, som anser att mannens riktiga namn är Simon Gudmundi, säger att han blev mördad på order av Hemming Gadh. Det är baserat på att namnet Simon Gudmundi passar in på de bokstäver som finns på föremålet som liknar en minisköld, och Wennerholm tolkar dem som initialer. Det finns också, enligt Wennerholm, skäl att misstänka att Gudmundi rört sig i trakten för att få Katarina av Vadstena helgonförklarad, vilket bottnar i ett mirakel som ska ha skett i byn Mute. Han anser också att Gadh skulle ha haft ett motiv att låta mörda Gudmundi eftersom han ville åt Gudmundis befattning som domprost i Linköpings stift.

Källa: För Medeltiden iFokus